Alla inlägg under maj 2008

Av Marielle Klagmann - 27 maj 2008 11:11

--True love exists and will keep existing beyond time.


Även idag vill jag tillägna mitt inlägg till Kelly Andrews- hon har berört så många under sina korta år med oss.


Ryan ringde mig kl 05.00 imorse med tung röst. Collin och Kelly gifte sig den 26 Maj 2008 kl 1 på eftermiddagen. Ryan var Bestman. Knappt 8 timmar senare gick hon bort. Jag läste Collins inlägg på Caringbridge (läs det!!) och jag grät floder. Jag har nog inte gråtit så mycket på evigheter. Det känns tungt å ena sidan, å andra sidan som en lättnad. Kelly och Collin har kämpat så hårt den sista tiden och säkerligen har det varit plågsammare än vad jag någonsin skulle kunnat ana. Men utöver det så har dom behållit tron på sin kärlek och kärleken till andra. Jag är stum av ord... för det finns inget finare än det.


http://www.caringbridge.org/visit/kellyandrews


-----------------------------------------------------------------------------------------

Let me tell you about a promise that I made to Kelly today. I promised that I will live my life the way I imagine she would want me to live it. I promised to be her husband, in sickness and in health, during the good and the bad, and Kelly promised the same to me. I promised that I would love her forever and that she would be my strength and my guide in the time to come. Kelly promised me that she would be my angel and that she would continue to look after me. Kelly and I were married today, Monday, May 26, 2008 at 1pm in the hospital chapel, under God, in front of our family and friends. We made our vows to each other, as well as to our loved ones.

Kelly passed away this evening at 8:30pm. She made the transition in comfort and with grace.



The entire hospital helped with our union. Flowers were ordered, food and cake and sparkling juice were abundantly available, the doctors and nurses did all they could to make this day what it was—amazing. And of course our beloved friends and family. I know with total certainty that I will never be alone. The sheer volume of love that was exchanged today could bring comfort to the world. It will comfort me for the rest of my life.

Love. Love. Love is everything. It’s what holds the power to change, to improve, to console. Love is what we strive for. Love brings peace and destroys fear. Love. Love one another.



Kelly was the most beautiful bride, graceful, dignified, incredible. Father Kevin, from Saint Peter Claver Church in St. Paul, resided over our wedding. He is amazing and played a huge role in making this day what it was. Kelly’s spirit soared along with mine as we made the union that we both so dearly longed for. Surrounded by family and friends, Kelly and I were truly happy. Our eyes sparkled. And love filled the room. It truly was the best moment of my life. I made Kelly a promise and she did the same for me.



Kelly’s passing will shake the world. She will be remembered as one of the most kind, caring, sincere, and loving people this planet has seen. Although she suffered in the days leading up to today, I can say with certainty that she left this world ready and in peace, surrounded by the people closest to her. And she kept her promise to me and is continuing to console me even now. She will never truly leave me and I know that I will find her and be reunited with her when the time comes. And we’ll have our honeymoon in heaven.



In the final moments, I’m sure people experience all sorts of emotions. I was grief stricken, but then I felt something. I felt peace. I felt Kelly consoling me as she left this world and my tears dried up, at least for a moment, and I was at peace. I was with Kelly, and we both were in peace. We loved as much as anyone could love and Kelly will be my angel and I will be inspired by her each day that I remain on this planet. I made a promise. I promised her that I would live my life the way I imagine she would want me to live it. I made a promise and will keep that promise. I will live. I will live by the Kelly standard. I will live with love.


A memorial service will be held here in Minneapolis. The funeral will be held in Grafton, North Dakota. More information will be given as we figure this all out.



And now to all of you. Caring Bridge has been an outlet for me. Your reading of the updates and writing in the guestbook inspired both Kelly and me. We heard a lot that our story has inspired you and has touched you. And for this I say thank you. Thank you for reading. Thank you for writing. Thank you for being there with us through all of this. I am filled right now, among all the varied emotions that I’m feeling, with extreme gratitude for all of you, but for most of all Kelly. As I held her this evening, I found myself saying “thank you” over and over. Kelly made me whole. She set me free to be who I am—something, ironically, I couldn’t have done on my own. And that is love. Her love for me made me a complete person and for that I am eternally grateful.



So, Kelly, again I say thank you. Thank you, Kelly for helping me. Thank you, Kelly for loving me. Thank you, Kelly for making me who I am. Thank you for everything that is my life and for everything that we’ve shared. Thank you, Kelly. I love you. I love you. And I will miss you forever.

With love,

Collin


Av Marielle Klagmann - 26 maj 2008 21:57

to me!!! :-)

Av Marielle Klagmann - 22 maj 2008 09:33

Jag vill tillägna detta dagboksinlägg åt Ryans lillebror Collins fästmö Kelly, och jag hoppas att alla ni som läser det här ber för henne och har henne i era tankar. Här är deras historia:


Shocking Diagnosis

In October of 2007, Kelly Andrews was a healthy and happy 27 year-old working to end long-term homelessness in Minnesota. She was excited to be purchasing her first home and thinking about graduate school.

In early November 2007, she thought she had a cold. After a month of symptoms, she woke up with trouble breathing. She went to the ER. An 8 cm mass was found in her lung.

After a biopsy, she was diagnosed with Non-Small Cell Lung cancer.

The diagnosis shocked everyone -- including medical professionals. She has never smoked and is a vegetarian. Her situation is statistically very rare.


However shocking, be reassured, this strong-willed woman will fight this cancer until she is cured, remains cancer-free and lives a long, full, healthy and happy life. The fight has not been easy. Radiation has decreased the original tumor, but the cancer has spread.


Be sure to read the latest in the journal, view the photo gallery and drop us a line in the guestbook. We appreciate and welcome your prayers, good thoughts and vibes, wishes, intentions, gestures, love, support, faith, strength and belief in our ability to find healing, together. Sincerely,

Kelly and Collin


http://www.caringbridge.org/visit/kellyandrews


____________________________________________________________


Kelly och Collin har varit tillsammans i snart 6 år och har precis köpt hus i Minnesota, förlovat sig och borde ha hela livet framför sig. När jag läser deras historia och deras dagliga kamp om att övervinna cancern mår jag nästan illa och inser, nästan själviskt, hur bra jag faktiskt har det. Även om jag och Ryan bor på olika kontinenter och bara ser varandra några månader om året och inte kan få vara tillsammans just nu, så är vi båda ändå friska och krya och kommer att få leva tillsammans för resten av livet. Ibland känns det fjantigt då vi bråkar över småsaker då jag vet att Kelly i samma stund kämpar för sitt liv och tanken på hur hjälplös Collin måste känna sig är obeskrivlig.


Livet känns så orättvist ibland, men jag kan inte hjälpa att fortsätta hoppas och tro att livet har mening.


~No matter how tough life gets, I will always have faith and I will always keep praying. But above all, I will always have faith that love will conquer in the end.





Av Marielle Klagmann - 20 maj 2008 19:29

Hej hopp!


Här rusar tiden verkligen framåt. Det känns helt otroligt, jag jobbar bara 1 och ½ vecka till på Kvantum och sen åker jag till Stockholm i 1 och ½ vecka. Efter det så kommer jag vänta med spänning på att få mitt färdiga visum hem i brevlådan.


Idag fick jag ett annat "mysko" brev i brevlådan. Det var ett brev från National Visa Center i USA. Tydligen är det fler blanketter som ska fyllas i och fler paket som jag ska få... förstår jota. Men Ryan är påväg hem från sin affärsresa i Atlanta så förhoppningsvis får jag klarhet i vad det här brevet gäller redan inatt.


Sist men inte minst blev jag tagen på "sängen" av mina UNDERBARA kompisar; Marie, Jannice och Maria som toköverraskade mig med att fira min födelsedag 10 dagar tidigt. Så jag blev kidnappad och bjuden på fika, tårta, middag, lasergame, fest och en massa presenter däremellan. Och jag fyller inte ens år än. Jag hade VÄRLDENS bästa födelsedag!!!! 25 år är det absolut hittills bästa året i mitt liv.


Sen fick jag höra ett jättesött rykte om att mina kompisar till råga på allt mailat Ryan och frågat om han inte kunde flyga över och överraska mig på mitt överraskningsparty. Tyvärr hade han ju sin affärsresa just den helgen så det gick inte men gud vad söta vänner jag har!

Av Marielle Klagmann - 16 maj 2008 08:39

~ FÖRBEREDELSER ~ 


I natt kunde jag inte sova en blund. Vaknade klockan 7 och kunde inte somna om så jag steg upp. Ska jobba idag klockan 11. Nu sitter jag i telefon och försöker få tag i massor med människor, men det är alltid lika svårt att få tag på någon att få prata med.


Rannsakar i mitt huvud allt jag måste förbereda inför intervjuen och det är rätt mycket faktiskt:


Pass (Måste ha en gilitghetstid på längre än 6 månder från planerad avresa)

Foton (3 stycken) 

Criminal records (går att ansöka hos Rikspolisen)

Personbevis - med föräldrars uppgifter

                    - med äktenskapsbevis

                    - med folkbokföringsuppgifter

Läkarundersökning - Lungröntgen

                              - HIV-test

                              - allmänn generell undersökning

(Undersökningen måste även ske i Stockholm)

Vaccinationsuppgifter (kopia på alla vaccinationer jag tagit under mitt liv)

Kvitto på betalad ansökningsavgift från Banken

Affadavit of Support (som Ryan måste fylla i)

Proof of relationship (Bildbevis som styrker vårt förhållande, brev etc)


3,5 veckor har jag på mig att införskaffa all denna information!

Men det känns lugnt. Jag är på rätt god väg i alla fall! Om turen nu äntligen är på min sida så hoppas jag det här kommer gå smärtfritt!

Av Marielle Klagmann - 15 maj 2008 21:42

Dagen startade som vilken annan dag (...fortsätt läsa, dagen kommer utvecklas RIKTIGT bra....). Jag steg upp, åt frukost, cyklade till jobbet och jobbade 10.30 till 18.00 Skulle egentligen ha jobbat i kassan men Josefin frågade om jag kunde jobba hennes pass i charken istället, och naturligtvis, god vän som man är, ställde jag upp. Det var faktiskt roligt i charken. Det var länge sedan jag jobbade där.


Efter jobbet cyklade jag vidare till Step In där jag tränade Body Combat en timme. Efter gårdagens Body pump var jag helt slut när jag sen äntligen, runt 8-tiden cyklade hemåt. Mina ben cyklade inte riktigt så fort som jag ville. Sen kom jag hem..... jag kom hem och det var DÅ DET HÄNDE:


I köket ligger ett litet, litet, litet kuvert från Ambassaden där det står: Tack för att du skickat checklistan till oss.... den 11 juni har vi bokat in en intervjutid åt dig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!


INGEN I HELA VÄRLDEN ÄR GLADARE ÄN MARRE JUST I DENNA STUND! Jag kommer leva på den här glädjen i många många många dagar... och det absolut bästa av allt.


Var det värt all denna eviga väntan?? Jo det var värt VARENDA liten tusendelssekunds väntan för jag har hittat det absolut bästa och mest underbara i världen. Och det är min Ryan!



Av Marielle Klagmann - 15 maj 2008 09:08

Voila!!!

Av Marielle Klagmann - 14 maj 2008 08:55

Igår skickade jag in mina sista papper till ambassaden i Stockholm. Det var checklistan inför intervjuen. Nu är det alltså inte längre upp till mig, utan nu är bollen kastad till andra sidan. Frågan är ju bara när dom kommer kasta tillbaka den. Jag hatar all denna väntan; handlar det om en vecka, två eller rent av en månad.


Time: 08.57 Det är onsdag. Oj vad den här veckan går sakta. Jag tycker alltid att varannan vecka i månaden går segare än tåget, medan en annan vecka kan gå alldeles för fort. Igår var jag ledig. Först umgicks jag lite med Tess som bland annat färgade mitt hår mörkt igen. Nice to be back again! Sen for jag och träffade Jannice och hjälpte henne nere i lokalen. Oh ja, däremellan hann jag springa till frissan också. Det blev döcoolt, nu är jag en liten punkrocker. Får lägga upp nån bild!


Idag är det jobb som gäller och snart ska jag cykla iväg på body pump!


XOXO / Mrs K


PS: Glöm inte rösta på min nya omröstning -->

Är i valet och kvalet hur jag ska göra när jag äntligen får åka till USA!

Presentation

Omröstning

Will you be able to attend The Klagmann Wedding next year, in June 2009.
 ABSOLUTELY!!!!
 Sure, if I can afford it.
 Maybe, I might have other plans.
 No, I will not be able to make it.
 I don't know.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Maj 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards